Så va vi här igen, i ruvartider.. Väntan är olidlig och jag försöker sysselsätta mig med allt möjligt för att tänka på annat.

 

För 5 dar sen tog jag sprutan och för 3 dar sen inseminerades jag. I slutet av nästa vecka bör vi veta.. Bebis eller inte? Som ni vet, jag HATAR att vänta.

 

Tydligen va jag nära att slå rekord på hur många sprutor en kvinna tagit för att få äl (på just kristianstad KK) sa de, WOW vilken merit.. -icke!! Men till slut kom ägget och jag är så lättad varje morgon jag slipper sprayen och varje kväll jag slipper både spray och spruta. Min mage är ff grön och vacker efter injektionerna, men vad gör det? Tänker inte visa den ändå. 2 kilo har lagt sig på min kropp, hur? Kanske för att jag älskar mat och inte har kroppen som kan motionera? Kanske alla hormoner, kanske ngt mer..

 

Vi har haft inställningen att nu är sista insemineringen innan sommaren, tar det är det UNDERBART och tar det inte får vi en påtvingad paus som gör att vi känner oss lättade av pausen. Jag hade aldrig kunnat välja det själv, vill ju så gärna bli gravid. Vi har ingen tid att spilla, kööör! Men nu kan vi inte det och det ska ge oss en skön sommar, bara va med vår lilla plutta och hitta på roliga saker. Njuta av en kall öl o solen, äta ostbricka och förhoppningsvis inte va bedövad av illamående. Man måste försöka se det positivt.

Nu när vi är inne i det, ja då kretsar bara "DET MÅSTE GÅ" i hjärnan.

Har en sån där underlig känsla att det såklart inte kommer gå. Vem har turen att bli gravid två inseminationer efter varann? Inte jag.. Jag är faktiskt inte den som har "tur" i det mesta. I mycket, men långt från allt.

Mamma brukar kalla mig "hennes lilla olycksfågel.." Säger väl allt.

Försöker att inte analysera men minsta lilla knip o magen eller molvärk ger en hopp, "kan det va??"

Ändå VET jag att det är för tidigt.

 

Idag är det fredag, alltid lika härligt. Imorgon åker F med jobbet och fiskar och stannar över till söndag. Jag och Hedda och Wilma ska välkomna mormor hem från en vecka i turkiet.

Söndag bjuder på gympauppvisning för Hedda.

På måndag ska jag till ögonkliniken då jag börjat få attacker i form av flimmerseende, mörka fläckar och yrsel. Misstanke om hornhinneavlossning!!(?) Wtf.. it never ends... Jag är ingen bra avelstik. ;)

Efter det en lååååång vecka som jag hoppas visar ett plus tillslut.

 

Pleeese?