Kul o se att jag fortfarande har flitigt med läsare trots att jag är alldeles jättekass på att uppdatera.

Det händer saker mest hela tiden och jag vill uppdatera både för er och för mig själv eftersom detta skulle funka lite som en dagbok jag kan se tillbaka i.

 

Jag radar upp..

 

Barnaskapande:

Nu är blödningen över, höll i sig 17 dar. Fick veta att det kunde hålla i sig upp till 16 dar, såklart skulle jag blöda liiite mer ;) (lite självironi får man väl ha)

Jag har varit på kontroll då testet nu blivit negativt igen. Igår började karusellen igen. 14 dagars pillerätande för att framkalla mensen. Idag började jag med nässprayen som blockerar mina egna hormoner att bildas för de stör sen när man ska tillsätta alla hormoner och ha exakt koll.

Den 8/4 ska vi se så jag är "nollställd". Efter mensen börjar då sprutorna och jag hoppas jag är lättstimulerad även denna gång. Om allt går som det ska beräknas nästa inseminering i slutet av april.

Denna väntan.. Vi hinner en inseminering innan sommaren, sommaren som innebär semester för alla läkare och det i sin tur betyder att vi får ingen hjälp igen förän oktober.

Istället för att bli stressade över det och lite smått bittra ser vi en sommar (om det nu inte går vägen med insemineringen) att må bra! Inget illamående, vi kan åka på våra småturer som vi vill utan att behöva hålla tider till läkare, oro över allt vad en graviditet innebär. Kanske sista sommaren med bara Hedda? Detta blir bra, i vilket fall som helst.

 

Sjukdomen:

Jag har varit orolig att min neurologiska sjukdom varit en annan variant än den jag fått diagnostiserad. Man måste utesluta andra neurologiska sjukdomar också. Så oron va framförallt att det skulle va ALS, som jag skrivit om tidigare. I veckan va jag hos en specialist inom neurologiska sjukdomar och gjorde en undersökning. Efter den sa han att ALS kunde jag utesluta- TACK O LOV! Sen MS hade synts på min MR röntgen efter Heddas födelse. TACK IGEN! Fast å andra sidan sa han att jag har för många skov för att det ska va MS, de har skov ett par ggr/året, jag har betydligtfler än så. Inte lika kul.. Den fysiska undersökningen gick bra. De tog 5 rör blog, urinprov och div andra saker och jag lämnade läkaren med lätta steg! Framförallt pga en sak. Här hemma har vi diskuterat hur mitt mående skulle bli efter ytterligare en graviditet. Kanske det bara kommer eskalera och jag till slut inte kan ta hand om min"a" barn mer? Jag har läst om patienter som går runt med rullator, sängliggandes 18-20 timmar av 24. Jag vill inte sluta så. Jag vill inte blir sämre!!! Väldigt sällan blir det sämre, stationär sjukdom. Han tyckte däremot att det va riktigt bra att jag hade barn, pga den glädje och mindfullness det ger! Han förstod att vi ville ha fler barn men tyckte att jag skulle skratta mig lycklig över Hedda pga min PCOS. Det gör jag dagligen. Det vet många av er! Han såg inget hinder i att skaffa fler barn-lycka!!

Mitt mående kommer gå i vågor, resten av mitt liv. Jag ska fortsätta finna mitt sätt att leva som jag påbörjat. Ha det lugnt runt mig, va lycklig och inte utsätta mig för ngt ansträngande. Han sa "Du kan promenera 3 km om du vill men att bli sängliggande flera dar efter är ett högt pris att betala." Jo tack, priset har jag fått betala många gånger om.

Dagen efter fick jag telefontid och skulle få veta mina provsvar. Såklart har jag luren på ljudlös och missar det, på telesvaret säger läkaren "Hej Anna, vi hade avtalad telefontid nu och vi bör boka en ny sådan för jag skulle gärna vilja prata med dig ang dina provsvar! Återkom till oss!"

Nää...WTF?? Konstigt nog blev jag inte orolig. Det mest akuta kunde han nog utesluta med den fysiska undersökningen han gjorde. Däremot kanske jag saknar ngt i kroppen, då finns det kanske hjälp??

Jag har mått så bra sen läkarbesöket. Så lättad! Det firade vi häromkvällen, Foffo överraskade mig med skumpa, jordgubbar och blommor! :)

 

Måste också berätta en gullig sak som Foffo sa häromdagen..

 

"Anna, jag tänkte på dej när jag läste den här, så tycker jag du är med Hedda!"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan man få en finare komplimang???

 

I vanlig ordning går mitt liv och mående som ett hackigt EKG.

Måndag-tisdag va bra, jag passade på att gå liiite längre promenad men inte alls långt. På måndan blev det yoga i 40 minuter och i tisdags lite styrketräning efter promenaden.

På onsdagen blev det handling, fortfarande OK dag. Torsdagen lite sämre, jag passar på att vila. På fredagar är Hedda ledig och då blir det inte mkt vila så jag samlar kraft till fredagen.

 

Fredagen kommer och jag mår sämre. Vi åker hem till mormor en runda. Jag tar ett varmt bad, men pulsen ökar och hjärtat bultar på så jag får avbryta badet. När vi kör hem känner jag mig så orolig i kroppen, känner att det är på gång att bryta ut ngt. Väl hemma vill hedda som tur är vila men under tiden vi läser böcker slutar orden fungera i min mun. Jag kunde bara inte säga mer, försökte med få ord få Hedda att förstå att vi måste vila nu för mamma är jättetrött. Hon somnar, jag försöker. Huvudvärken är hemsk, den ligger över höger öga och panna och bränner, som om något vill komma ut. Jag slumrar men vaknar av att jag inte andas, jo jag andas men jag håller andan tills jag vaknar sen drar jag anfått efter ny luft. Värmen stegrar, jag blir febervarm och känner hur det snurrar. Jag försöker sansa mig, lära mig själv att detta inte är farligt, bara en del av sjukdomen. Men när jag är ensam med Hedda blir jag rädd, tänk om jag deckar/svimmar/kollapsar och hon är själv? När Hedda vaknat ringde jag F och sa att han gärna fick skynda sig hem efter jobbet eftersom jag känner mig dålig.

 

Kvällen fortsätter likadant. Ljudet av lego som skramlar gör att jag vill spy rakt ut, håller för ögon och öron och önskar till högre makter att skona mig från detta.

Tar en tablett, det som jag drar ut i det längsta med, för att få ro under natten, få min sömn.

Jag sover lugnt.

Lördagen kantas av samma mående. Huvudvärken gör mig illamående, axlar, nacke och huvud blir som spända fiolsträngar, hela tiden försöker jag med att andas lugnt, slappna av... inte va arg orolig eller ledsen för det. Jag har det bra, VI har det bra. Det går över, jag kommer igen.

 

Igår kväll försökte vi se på melodifinalen, inte kollat på nån delfinal men tänkte att eftersom Hedda va vaken kanske hon skulle gilla det.

I soffan, helt lugnt, kommer hettan igen och pulsen bankar hårt i halsen. Andingen känns som när man sprungit en runda och man flåsar allt man kan men ändå får man inte i sig tillräckligt med luft. Jag lägger mig på golvet, såklart utom synhåll för Hedda, gömd på toan. Några minuter senare hämtar jag mig.

Nu är det dags för Hedda att sova. Jag läser för henne, sen lägger jag mig i min säng. Vill bara somna, vakna dagen efter och må bättre. Fram till 00:30 kantas sömnen av att vakna-somna, andas, sluta andas, rycka tillbaka till vaket tillstånd, somna, andas.. osv..

00:30 vaknar hedda. Hon vill inte sova mer. Efter många turer fram till 03:30 tar jag ner henne och vi ser på Nicke nyfiken. Huvudet pulserar, tar värktabletter, fast de sällan hjälper. Som en ostbåge får jag Hedda att somna i soffan brevid mig när filmen visat en timme.

Ja ni kan ju räkna ut hur min kropp ser ut idag, som en galge.. ostbåge, sjukligt ont i axlar, nacke upp i huvudet.

 

Det är söndag idag och jag SKA gå med Hedda på hennes gympa.

 

Jag hoppas också att det är slutet på detta skov. Att nästa vecka bjuder på fina dagar. Varför skulle jag träna? Dumma dumma mig...

 

Jag har bytt vårdcentral nu. Ska träffa en läkare som min psykiatriker rekommenderat. Han ska va specialist inom ME. Jag vill få veta om jag behöver äta medicinen jag gör och har gjort i 14 år, felmedicinerad? Jag vill få en neurologisk undersökning som professorn som ställde diagnosen vill att jag gör. För att utesluta MS?! Andra neurologiska sjukdomar. Jag är livrädd att jag ska ha ALS eller liknande, som bara blir sämre och till slut tynar bort och dör.

Jag vet jag är neggig, men jag är orolig. Tänker på min Hedda... mitt hjärta.

 

Jag är dessutom trött på att blöda nu, jag vill inte bli påminnd mer om det som hänt.

 

Kram.

Första mars är förbi och jag känner att mars är den första månaden man ens kan hoppas på lite mer vårklimat och sol. Folk har tjatat om våren sen nyårsdag tycker jag, vet inte folk att vintern är hela februari också?

 

Jag kan dock hålla med om att nu när solen tittat fram har jag verkligen mått snäppet bättre. Kroppen spritter till och man har lust till mer i livet. T.o.m jag har varit ute och visat snuvan ;)

 

Veckan har faktiskt varit över förväntan och det är så skönt. Jag njuter i fulla drag av att må såhär bra.

Nätterna kantas fortfarande av mensvärk men jag känner knappt ngt på dagarna. Jag är rädd att det ska bli komplikationer efter skrapningen. Känns så typiskt om det skulle hända och jag orkar verkligen inte det också.

 

Igår kom svärfar på besök, han är på genomresa på väg till turkiet. Alltid vid denna tiden tittar han hit och stannar ett par dar. Hedda tycker det är roligt! Ja vi också men det är ju mest för henne som han vill komma hit.

 

Vi har inget speciellt planerat denna helgen. Jag vill baka lite gott bröd, inget mer. Sy vill jag också, får se vad energin räcker till.

 

Ha en go helg på er vänner!!