När vi fick veta att Hedda låg och grodde i min mage kunde jag inte hålla tillbaka glädjen!

Klart alla vill skrika ut att de är gravida och visa hela världen att vi ska bli föräldrar men många klarar ändå av den magiska gränsen och berättar först efter 12 veckor.

 

Jag kände som så att om vi inte berättar och förlorar graviditeten så kommer folk se det på mig, den sorgen hade jag inte heller kunnat dölja.

Hur det än gick ville jag berätta och det gjorde vi.

 

Nu är vi i samma sits. Jag sa från början att vi inte berättar förän vårt tidiga ultraljud den 12/2, men jag vill inte hålla det hemligt. Jag kan inte.

Ni är så många som vet att vi kämpat för att bli gravida och många undrar hur det går för oss. Nu kan vi med glädje berätta att det GÅR BRA!! :)

 

Jag är mycket yr och mår mellan varven rätt illa. Mådde dock sämre med Hedda. Vem vet, det kommer kanske, så tidigt ännu.

 

Det roliga är att den 8/1 åkte jag till KK i vanlig ordning. Vi skulle förbereda inför inseminering nr 3, näst sista. På ultraljudet visar det sig att jag har en äggblåsa på 20mm (brukar va 22 mm när de släpper)

Under hela tiden har jag fått injektioner och täta kontroller för att producera äggblåsor som sen tvingas släppa av medicin och sen insemineras man vid exakt tidpunkt av ägglossning.

Nu hade jag då producerat ett eget ägg (väldigt ovanligt) och samma dag fick jag ta ägglossningssprutan för att två dar senare 10/1 insemineras.

Ungefär samma visa var det när Hedda kom till.

Vi hade paus en månad och jag fick ägglossning efter alla behandlingar och vi lyckades.

Ödet igen?

 

Det tog!!! Snälla söta lilla fisen, STANNA!!

 

 

Resan har startat!
Eller, resan startade förra året, då vi bestämde att vi ville skaffa Dig, ett syskon till Hedda.

För 9 dagar sen, den 20/1-13 fick vi se på ett digitalt test att jag va gravid, vilken LYCKA! Jag kan inte beskriva känslan. En berusande känsla så kroppen skakar och adrenalinet pumpar på max!
Jag va själv hemma, storasyster och pappa var hos våra vänner. Jag bestämde mig för att slå in testet som en paket och lät storasyster och pappa öppna när de kom hem.
Vi satt alla tre på golvet när testet föll ur sitt papper och din pappa frågade tyst med tårar i ögonen "är det sant..?"
Lyckan fullständig! Gruppkram och mys, ett så välkommet besked.
Tom Hedda pratar om "bebisen i mammas mage". Först var hon bensäker på att du är en pojke, och du ska dessutom heta pojke enligt henne ;)
Men nu säger hon flicka. Vi får se. Om ca 11 veckor. Vilket som är välkommet, bara du stannar och mår bra!

Vi älskar dig lill* plutten.