Ligger på soffan. Trött som få men så fort jag somnar in vaknar jag av andnöd. Drar efter luft och känns som nån snärjt åt strupen samtidigt som pulsen är som om jag varit på språng. Snälla låt mig få sova o vila? 

Benen domnar bort och ömmar pga ryggen. Så jag gick ner i soffan, byggt ett berg av kuddar som benen får vila på. 

Det kretsar runt min rygg mkt nu. Nytt läkarbesök, ny mr-röntgen imorgon kväll sen vidare till ortoped i Ängelholm. Jag måste besluta om operation själv, jag hatar att fatta beslut. 

Enligt dem kan jag va döende i cancer och de kommer ändå inte fatta beslutet till mig. De kan råda mig.. 

Jag kan få bestående skador, nervskador som gör mig förlamad, inkontinens.. Etc. 

Men opererar jag mig finns det stor risk för försämring av min ME. Kommer ligga inne och få mkt mediciner, starka mediciner som jag mår skit av. Hur påverkar det om jag nu vill bli gravid i framtiden? Samtidigt, jag vill inte bli förlamad. 

Rädd för att de ska in o rota i ryggen. Vilken op ska jag välja? Steloperation eller diskprotes? Ett års rehab på en redan klen kropp? Frågorna är många.. 

Jag väntar också på tid från Gottfrieskliniken i Gbg. Specialister på ME/fybromyalgi. 

Ja vi åker hit o vi åker dit i denna eviga karusellen! 

Febern är borta men hostan består. Det får man räkna med. Tycker bara så synd om vår lilla stjärna och hostar lungorna ur sig. 

Idag är det måndag, Hedda är på dagis och Foffo är tillbaka på jobbet. Jag har äntligen kunnat starta dagen med lite träning. Jag har varit så ivrig att få träna ryggen nu så den förhoppningsvis blir bättre. Det blev promenad, balansplatta och övningar med bollen. 

Snälla kropp- ge mig inte en bestraffning nu för jag rört mig idag!! 

Natten har kantats av en hostig tjej och ett ömt ben som oroat. Rör jag nacken strålar det hela vägen ner i foten. Tankar om operation svävar där.. Jag vill inte. Orkar jag? MÅSTE jag? Vilken op ska jag välja? 

Meeen en ännu mer tankar går till min kommande födelsedag!!! Inte en aning om vad som väntar. Foffo går runt o smyger och säger att han får lyckorus av tanken på det vi ska göra!?! Nyfiiikeeen och längtar!!!!

Jag och Foffo längtar och önskar så ett syskon till Hedda men långt där inne i mig har en obehaglig magkänsla spökat den sista tiden. 

Funderingar kring hur mycket till jag orkar. Allt vad barn innebär. Hur Hedda har det nu och hur det KAN gå. 

Beslutet är taget av mig och till min stora lättnad förstod min man och stöttar mig till 100%.

Vi avbryter härmed kämpandet att få syskon till Hedda.

Det är inget lätt beslut för jag önskar fler barn så det ibland gör ont i mig. Fast jag gråtit som ett barn över detta känns det ändå rätt, jag är lättad.

Det kan va så att vi i framtiden plockar upp där vi nu slutar men just för nu lägger vi av.

Jag måste komma på benen, hämta mig själv, fungera igen.

Vi har verkligen världens finaste dotter och med mitt tillstånd riskerar jag att bli liggandes. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag satte henne i den sitsen. Som vi har det nu har vi det supermysigt! Trots mina dippar men dem ser inte Hedda. Jag sover när hon är på dagis och resten av tiden går jag ibland på ren vilja men oftast mår jag bra. Varför äventyra det?

Jag blir 30 år om 23 dagar och vi båda anser att vi har möjlighet att utöka familjen ett bra tag till om vi nu vill det då. Just nu ska vi bara VA TILLSAMMANS! Och jag ska rå om mig själv så jag blir hel igen. Rensa ut kroppen på alla gifter och SEN tar vi just SEN.. 

Tack för allt pepp och alla tankar!

Jag älskar min familj, som faktiskt är komplett!