Kvällstankar
Som svar på frågan som kom under förra inlägget (om vi kan tänka oss surrogatmamma eller adoption:
Det är känsligt det där, inte bara frågan utan även svaret kan va det.
Våra tankar har aldrig gått så långt som surrogatmamma. Det vill jag inte och är ganska säker på att min man inte vill det heller.
Med det sagt betyder det inte att det är ett dåligt alternativ men för oss passar det inte.
Adoption pratade vi om under försökandet med Hedda. Det är ngt vi kunnat tänka oss men just nu känns det också långt borta. I mitt hjärta har jag alltid känt att vi kommer få ett barn till men om mitt hjärta säger fel så är vi mer än nöjda med vår lilla Hedda.
Jag fick bli mamma, Foffo fick bli pappa. Vi är så lyckligt lottade! Tänk alla som kämpar för att få bli föräldrar, vi ÄR det!
Vi fortsätter kämpa med ett syskon för vi känner att vi har mer att ge. Jag vill inte upptäcka senare i livet att jag faktiskt inte gjorde allt jag kunde. Vi gör det tills vi känner att det är nog. Gränsen är svår att sätta men vi tar ett försök i taget.
Hoppas du fick svar på din fråga! :)
Nu har jag gått två veckor med denna hemska rygg.
Att inte kunna gå riktigt, inte kunna sitta och ligger jag förlänge försvinner benen för mig.
Värken i ryggen är värst men smärtan ner i benet börjar komma i kapp. Temperaturen skiftar och ibland är jag iskall i benet och efter en stund forsar det varmt blod från höften o ned i foten. Är mest rädd för bestående skador, att mitt känselbortfall på låret ska spridas till större yta. Eller att värken som går rakt igen till magen betyder att nerver och kanaler som sköter magen ska gå ur funktion.
Jag får som sendrag i höfterna, troligen för att jag går som en fiolsträng. Känns som gumpen hoppat fram i blygdbenet.. Nice hållning! :/
Pilatesboll och balansplatta är hemköpt så jag väntar bara på att smärtan ska ge med sig sen SKA jag få bukt på det!
Skönt att Foffo varit hemma med Hedda nu i två dar. Stackarn drog på sig hög feber men verkar va på bättringsvägen.
Nu måste jag försöka sova.. Tanken av att behöva gå och kissa nu gör mig förbannad, undra om jag ska skaffa kisskydd under lakanet så jag kan släppa det här utan att behöva resa mig?! Kateter? Nä inte igen.. Blöja? Luktar för mkt.. Måste nog fan.. Damnet..
Aktiv vulkan
Sån är jag nu, aktiv vulkan.. Det bubblar inuti, det vandrar upp och ner mot ytan och ibland bubblar det över, det blir utbrott och visar sig med tårar.
Det känns för svårt att förklara vad vi går genom just nu. Jag ska försöka dra det utan att göra en novell..
Sommaren har gått. Vi skulle se det som en paus i allt vad barnaskapande heter. Rent fysiskt har det varit sunt att min kropp har sluppit medicinerna gällande det. Men mentalt.. Jag vet inte, sommaren har varit lång samtidigt som den alltid går för snabbt.
Mot slutet av sommaren kom en tid till Kk, äntligen. Slippa känna efter, köpa test för alldeles för mkt pengar, analyserande osv.
I fredags va jag där, den 20/9. Slutet av sep, 1,5 mån tills de stänger igen över julen.
Under sommaren har vi pratat mkt om ivf. Jag orkar inte detta mer, detta ovissa fram och tillbaka. Räcker det med 12 sprutor för att ägget ska växa? Eller närmare 40 som sist? Inte lyckas.. Igen. Nu har vi blivit behandlade i 17 månader. I en redan sjuk kropp. Måttet är rågat och jag börjar bli rädd för vilka spår det sätter i mig i framtiden. Inte bara mentalt utan mest hur mkt sjukare blir jag av detta?
I mitt huvud är ivf nästa grej för oss. MEN vi har en insemination kvar som vi får kostnadsfritt, EN. Den chansen vill min man ta, den undrar jag om jag orkar.. Vi hinner en enda behandling i höst. Tar vi insemineringen blir det ivf i början av nästa år.. Nästa år!
Jag vill ge ivf tre chanser, min man vill ge en.
Aldrig innan har jag känt sån panik över att våra chanser börjar rinna ut.
Ang mitt mående med ME så hade jag förra veckan en liten krasch eftersom jag kört på med Bakning och fix till Heddas kalas, så det va det värt! :)
Men i kraschen pajade min rygg igen. Så trött jag blir. Hade tur som hade min svärmor här hela förra veckan så jag kunde ta mina starka smärtstillande. Annars blev jag liggande.. Mitt ryggbälte, starka piller och ett jävlaranamma så har veckan gått. Ff väldigt öm i ryggen och sover mkt. Eftersom jag spänner mig mkt pga ryggen går det ut över ME som gör att jag har väldigt lite energi. Sover mkt.
Ryggen borde opereras, men läkaren tycker vi väntar tills efter vi fått bebis. Vi kan vänta sålänge jag kan kissa o bajja själv.. Låter ju jäkligt härligt! Det är nog ngt jag borde va tacksam över, att jag änsålänge sköter det själv ;)
Fan va jag klagar!! Men jag skulle ju dra livet i kort just nu..
Har dessutom fått eksem av behandlingen som jag gått med under sommaren, har fått kortisonbehandlingen nu så det känns mkt bättre.
Ja.. Där är vi nu. Tack o lov för Hedda!! Min underbara unge har hunnit fylla tre år! Hon hjälper mig så mkt, bara genom att va hon.
Igår sa hon "jag vill ha en lillebror.."
Jag svarade "jag och pappa försöker göra en!"
"Mm, men kom så gör vi en då!!"
Lilla vännen.. Skrattade gott! :) tänk om det vore så lätt.
