Ännu en gång har stormen lagt sig och man accepterar läget på nytt.

Jag frågade om foffos känslor efter ännu ett misslyckat försök. Han svarade att han inte blir så ledsen längre, så som han blev förr, just för att han tappat hoppet att vi ens kommer lyckas. Inga förväntningar längre, det är så sorgligt tycker jag. Tänk att det går så långt att hoppet glider ifrån en.

Nu blickar vi framåt igen och ser en härlig sommar runt hörnet. Småtripper är inplanerade och semestern ska mestadels spenderas hemma. Fixa i vårt älskade hem och bara vila oss.
Lalandia blir det tre dar men det är också allt under semestern.

För ett tag sen bestämde mig mig för att satsa på mig själv under sommaren om vi inte lyckades bli gravida.
Idag började den resan. Vågar knappt säga det, men jag SKA!!
Vill gå ner 14 kg men är supernöjd med 10.
Startade dagen med promenad. Det va skönt. Nu måste jag vänta två dar o se hur kroppen reagerar på det, kan jag förlänga rundan eller kanske korta ner? Ikväll är jag iaf aptrött... Kan bero på att jag inte är riktigt kry än.

Nu-soffan