Sorg..
Kl 9:30 igår fick vi se vår plutt som va ca 7 mm och hade ett pickande fint hjärta. Lyckan fullständig och vi var alldeles upprymda när vi lämnade Kk bakom oss.
Kl 15:00 känner jag hur det rinner till i trosorna. Inte en tanke på vad jag skulle mötas av. Väl på toa ser jag fasan i trosorna.. Brister direkt, känner att det inte stämmer. Jag försöker sansa mig, ensam med min Hedda.
"Mamma ledsen..?" Jag tar henne i famnen där jag sitter, på toastolen, och känner hur det som förut va så levande höll på att försvinna.
Vid 17 åker vi in akut då jag får ondare i magen. Där inne fanns en läkare som var upptagen långt in på natten. Jag ville hem, det finns ju inget att göra. Även om jag kände att det inte var bra så vill man veta, men valde att söka dagen efter, idag.
Möttes av en barnmorska på telefon som tyckte jag skulle avvakta några veckor och ta ett nytt test. Hur tänkte hon nu? TÄNKTE hon?? Noll empati.
Fick tag i min läkare som hade väldigt svårt att tro på missfall eftersom vi dagen innan sett hjärtat och en normal graviditet. Han fick återbudstid och 11:15 låg jag i stolen igen, men möttes inte av ett tickande hjärta den här gången. Länge och väl försökte han se puls, men inget..
Han såg en stor blödning i livmodern som inte gick att förklara.
Eftersom de måste fatta beslutet att gå vidare med skrapning måste två undersökningar visa samma, därav togs ett Hcg test idag och på fredag ska jag in på fastande mage och ta ett nytt.
På fastande mage just för att de då kommer gå vidare med skrapning. Jag läggs in på operation och "det" tas bort.. Jag vill ta bort det. Det känns så onödigt att ha det i mig..
Redan idag pratade vi om hur vi går vidare. Jag är inte alls sugen på det.. Men hoppas det kommer tillbaka.
Möttes av solstrålen själv när vi kom hem, hur skulle jag klara mig utan henne?!? Det hade inte gått, mitt hjärta, mitt allt!
En tår på kinderna kramar från mig
Finner inga ord...känner bara din sorg... Att jag varit med om det själv och vet känslan hjälper ju inte ett dugg, för min väg dit var inte så svår som er. Vet hur ni kämpat och längtat, tänk inte på hur ni ska gå vidare just idag, tror inte du orkar tänka i de banorna just nu. Styrkekramar i massor❤❤❤
Är så ledsen för er skull :(( ❤❤❤
Älskar dig ♥ Finns här hjärtat ♥
Älskade du! Vi känner inte varandra direkt men jag sörjer med er! Tillåt dig själv att sörja, va arg, tycka det är sjukt orättvist eller kanske inte känna alls. Inga känslor är fel och låt ingen få dig att tro annat! All styrka och kraft till er.
Ni orkar absolut gå vidare! Så klart att det känns otänkbart nu. 2011 fick vi ochså se ett fint tickande hjärta, men det låg på fel ställe, i äggledaren. Det blev akutoperation. De tog min äggledare. När HCG:et succesivt sjunker i kroppen så är det fruktansvärt det ochså. Men sen måste man ta nya tag! Om och om och om igen och en gång till om det går, eller två. Så länge det finns hopp och möjlighet, så får man resa sig igen, hur jävligt det än är.
Tårarna faller ner från mina kinder och jag känner så med dig Anna och din familj ! Finns inte ord för hur oretvist livet är i bland , det är livet hårda väg , och jag önskar med hela mitt hjärta att du och din familj snart får er önskan <3
tänk att det kan vända så snabbt, det är det som är så jobbigt med graviditeter, finns inga garantier. tycker så synd om dig att du ska behöva gå igenom detta! <3
Livet är inte rättvist men jag tror det finns någon mening med allt. Att tänka att det finns mening med allt som händer har hjälpt mig att gå vidare många gånger.
Massa med kramar till dig och din familj!
åh beklagar verkligen!!! Är så ledsen för er skull. Livet är inte rättvist. Vet precis hur det känns då jag själv gått igenom ett missfall och skrapning.
Massa kramar
Usch, stackarn att du ska behöva gå igenom detta!
ORÄTTVIST.
Men se det så här att du iaf kan bli gravid...
När det kommer ett nedslag så här så behöver man försöka se nått positivt i det hela.
själv har jag aldrig lyckas komma så långt som du, skulle göra vad som helst för att få gå så långt som att se ett pickande hjärta men det händer mig aldrig. =(
Lider med dig och håller tummarna för att en liten ska välja dig i nästa cykel.
Massa kärlek och hopp till dig.
Kram.
