Igår va jag ingen lätt människa att va nära. Ena sekunden va jag arg, less och fruktansvärt rastlös.
Va tvungen att göra något samtidigt som jag inte orkade. Inget passade, allt va irriterande för att sekunderna senare skratta och va glad över min lilla stjärna till dotter!
Ledsamheten har förvandlats till irritation, varför ska vi ha det såhär?
Våra år tillsammans har pendlat oerhört från toppar till dalar och tillbaka igen. I 14 år har jag gått feldiagnostiserad och blivit felbehandlad som i sin tur gjort dalarna djupare och fler. Otaliga timmar, resor och pengar har gett oss svaret och vi försöker finna vår rätta rytm. Efter lång, jobbig, krävande behandling för att få syskon till Hedda blir jag gravid! Lyckan och lättnaden är obeskrivlig! Sen försvinner lyckan, den rycks undan i ett ögonblick.. Man är ledsen och hämtar sig, man får oväntade goda nyheter och hoppet börjar klättra på nytt! Dum som man är, jävligt idiotiskt för i fredags rycktes mattan igen... Värdena hade sjunkit. Otippat, med min otur menar jag.
Okej att en graviditet inte fortskrider men låt oss för tusan stanna vid det och försöka på nytt. Nej, dra ut på lidandet.. Vääääänta lite, vänta har vi fått träna mycket på nu.
Det hade inte sjunkit så mkt, men ändå. Nån som varit med om eller hört om det ens är möjligt att det sjunker trots normal graviditet!!!???
Ny tid imorgon. Rent logiskt tänker jag att om man väntar mer än ett barn och ena barnet dör borde värdena sjunka lite, men är det att famla efter halmstrå? Vart jag än söker betyder sjunkande Hcg att graviditeten håller på att avslutas.

Nån annanstans läste jag att Hcg når sin topp mellan V8-10, sen börjar den sjunka igen. Jag är i v 9, men tvillingen va nån v efter. Jag sliter mitt hår men svaret får jag inte förän imorgon. Om ens då? Vi har hoppats på svar i flera v nu..

Idag är jag på bättre humör (fast det kanske inte märks?)
Förmiddagen spenderades på tivolibadet med loppan och hennes pappa! Supermysigt! Nu ska hela familjen vila innan vi åker hem till mormor på söndagsmiddag.