Sagolika rum
Helgen har varit hemsk på ett vis och underbar på ett annat.
Mitt mående har gjort det till en kamp men sällskapet och aktiviteterna gör mig påmind om det fina liv jag och min lilla familj har.
När man är så utmattad att man inte orkar prata och knappt andas känns det mesta hopplöst. Jag vill bara lägga mig ner och sova bort tiden tills jag hämtat mig igen. Det går inte, jag vill inte mista en sekund med Hedda. Samvetet får sig en törn så väldigt ofta, trots att jag gör allt jag kan.
Kroppen värker, för varje andetag tar sig hjärnan ett spinn och allt vad ljud och ljus heter är tabu. Stor tung ångest vilar på bröstet och jag vet som så många gånger tidigare- det är bara att härda ut. Efter ett par dar orkar jag igen.
Vi begav oss iaf till museet och besökte "sagolika rum". Hedda stormtrivdes och jag var med så mycket jag orkade. Efter det blev det lunch och alla tre deckade i soffan. God kvällsmat och mycket mys. Söndagen började med en utestund. Promenad med dockvagnen och lek i snön. På em va det gympa för pappa och Hedda, då passade jag på att sova.
Lusten att skaffa fler barn försvann efter förra veckans hemska upptäckt. Jag trodde att det hände av en anledning, att jag inte ska ha fler barn. Hedda är min gåva, mitt allt.
Hur ska jag orka med fler barn? Är jag egoistisk som ens tänker tanken? Huvudet spann iväg, fler än en gång.
Idag fick jag ändå en lite magkänsla, klart Hedda ska få syskon! Jag vill att hon ska få växa upp med ngn, dela allt med, bråka med, finnas för osv. Lära sig att man delar, tar hänsyn och att syskon är ngt alldeles speciellt.
Imorgon är det dags för ett beslut. Hur vi ska gå vidare. Jag hoppas på en snabb och så smärtfri behandling både för kropp och hjärta.
Dagen idag har gått lite lite bättre. Hedda är heldagar på dagis denna veckan pga min sjukskrivning. Jag har sovit och sovit. Gick en kort runda med Wilma och blev slut, hela jag.
Jag fixade att laga middag ikväll och jag är så nöjd, jag kommer igen!
Inte alls egoistisk för att du tänker så. Din kropp, ditt psyke, din smärta. Er, i vissa fall.
Men låt du magkänslan säga JA vissa dagar och NEJ andra, så vet du nog vad du vill snart. Eller ja, jag tror att du redan vet vad du VILL, men att du måste få känna efter om du orkar med resan dit. Och inte bara när det gäller svårigheterna att bli gravid, utan även vad gäller hur du mår i övrigt. Går det inte att få lite snabbare hjälp OM ni bestämmer er för att fortsätta? Provrör direkt t.ex? Om man tar hänsyn till er historia osv...? Ja, vad vet jag, svamlar mest! Stor kram och "lycka till" imorgon, eller vad man säger. Hälsa din fina familj!
Hej Anna!
Jag tycker absolut inte du är egoistisk hur du än tänker för vad du än beslutar dig för så är det ändå du som kommer få det tufft.
Att ifrågasätta om du orkar med ett barn till tycker jag bara är klokt, bara du vet vad du orkar med och mår inte du bra (med ett barn eller två) så mår ju inte övriga familjen heller helt ok. Dock tror jag du kommer må dåligt av det alternativ då jag förstått hur gärna du vill ha fler barn.
Likaså om du väljer att försöka igen så kommer du kanske ha det tufft med vägen dit och en eventuell graviditet...
Så som sagt, det är i mångt och mycket du själv som blir "drabbad" hur du än gör så jag tycker inte du ens ska tänka ordet egoistisk.
Vad skönt att du får ha Hedda på dagis full tid, vila eller gör det du mår bra av så mycket du kan!! Lycka till i morgon!
Kram från Annika
