heddassyskon.blogg.se -

Från bättre till sämre..

Publicerat 2013-03-10 09:43:02 i Allmänt

I vanlig ordning går mitt liv och mående som ett hackigt EKG.

Måndag-tisdag va bra, jag passade på att gå liiite längre promenad men inte alls långt. På måndan blev det yoga i 40 minuter och i tisdags lite styrketräning efter promenaden.

På onsdagen blev det handling, fortfarande OK dag. Torsdagen lite sämre, jag passar på att vila. På fredagar är Hedda ledig och då blir det inte mkt vila så jag samlar kraft till fredagen.

Fredagen kommer och jag mår sämre. Vi åker hem till mormor en runda. Jag tar ett varmt bad, men pulsen ökar och hjärtat bultar på så jag får avbryta badet. När vi kör hem känner jag mig så orolig i kroppen, känner att det är på gång att bryta ut ngt. Väl hemma vill hedda som tur är vila men under tiden vi läser böcker slutar orden fungera i min mun. Jag kunde bara inte säga mer, försökte med få ord få Hedda att förstå att vi måste vila nu för mamma är jättetrött. Hon somnar, jag försöker. Huvudvärken är hemsk, den ligger över höger öga och panna och bränner, som om något vill komma ut. Jag slumrar men vaknar av att jag inte andas, jo jag andas men jag håller andan tills jag vaknar sen drar jag anfått efter ny luft. Värmen stegrar, jag blir febervarm och känner hur det snurrar. Jag försöker sansa mig, lära mig själv att detta inte är farligt, bara en del av sjukdomen. Men när jag är ensam med Hedda blir jag rädd, tänk om jag deckar/svimmar/kollapsar och hon är själv? När Hedda vaknat ringde jag F och sa att han gärna fick skynda sig hem efter jobbet eftersom jag känner mig dålig.

Kvällen fortsätter likadant. Ljudet av lego som skramlar gör att jag vill spy rakt ut, håller för ögon och öron och önskar till högre makter att skona mig från detta.

Tar en tablett, det som jag drar ut i det längsta med, för att få ro under natten, få min sömn.

Jag sover lugnt.

Lördagen kantas av samma mående. Huvudvärken gör mig illamående, axlar, nacke och huvud blir som spända fiolsträngar, hela tiden försöker jag med att andas lugnt, slappna av... inte va arg orolig eller ledsen för det. Jag har det bra, VI har det bra. Det går över, jag kommer igen.

Igår kväll försökte vi se på melodifinalen, inte kollat på nån delfinal men tänkte att eftersom Hedda va vaken kanske hon skulle gilla det.

I soffan, helt lugnt, kommer hettan igen och pulsen bankar hårt i halsen. Andingen känns som när man sprungit en runda och man flåsar allt man kan men ändå får man inte i sig tillräckligt med luft. Jag lägger mig på golvet, såklart utom synhåll för Hedda, gömd på toan. Några minuter senare hämtar jag mig.

Nu är det dags för Hedda att sova. Jag läser för henne, sen lägger jag mig i min säng. Vill bara somna, vakna dagen efter och må bättre. Fram till 00:30 kantas sömnen av att vakna-somna, andas, sluta andas, rycka tillbaka till vaket tillstånd, somna, andas.. osv..

00:30 vaknar hedda. Hon vill inte sova mer. Efter många turer fram till 03:30 tar jag ner henne och vi ser på Nicke nyfiken. Huvudet pulserar, tar värktabletter, fast de sällan hjälper. Som en ostbåge får jag Hedda att somna i soffan brevid mig när filmen visat en timme.

Ja ni kan ju räkna ut hur min kropp ser ut idag, som en galge.. ostbåge, sjukligt ont i axlar, nacke upp i huvudet.

Det är söndag idag och jag SKA gå med Hedda på hennes gympa.

Jag hoppas också att det är slutet på detta skov. Att nästa vecka bjuder på fina dagar. Varför skulle jag träna? Dumma dumma mig...

Jag har bytt vårdcentral nu. Ska träffa en läkare som min psykiatriker rekommenderat. Han ska va specialist inom ME. Jag vill få veta om jag behöver äta medicinen jag gör och har gjort i 14 år, felmedicinerad? Jag vill få en neurologisk undersökning som professorn som ställde diagnosen vill att jag gör. För att utesluta MS?! Andra neurologiska sjukdomar. Jag är livrädd att jag ska ha ALS eller liknande, som bara blir sämre och till slut tynar bort och dör.

Jag vet jag är neggig, men jag är orolig. Tänker på min Hedda... mitt hjärta.

Jag är dessutom trött på att blöda nu, jag vill inte bli påminnd mer om det som hänt.

Kram.

Direktlänk, 6 Kommentarer

Kommentarer

sofia w

blir ledsen av att läsa att du ska behöva ha det så jobbigt vissa dagar! Hoppas du kan få bättre hjälp snart! vet hur det är att oroa sig över att man ska bli dödssjuk, man måste försöka tänka positivt, men nånstans i bakhuvudet finns de där hemska tankarna, tänk om? Man får så lätt dödsångest när man har barn också tycker jag. Själv hoppas jag att jag kommer må bättre såfort de opererat bort knutan på halsen, jag hoppas att den har varit förklaringen till varför jag mått som jag mått på sistone, och att jag blir mig själv igen såfort den är borta. Blir det så är det helt underbart! men nånstans i bakhuvudet finns de där hemska tankarna: tänk om den är elakartad, tänk om den spridit sig? vi får kämpa på Anna! Jag tror det kommer bli bra för oss båda i slutändan! vi är starka! stor kram!

2013-03-10 @ 15:07:33

Linda J

Usch och fy Anna...riktigt tråkigt att läsa om hur du mår, och jag förstår att du inte mått bättre idag eftersom det var Foffo som kom på gympan ändå. :(

Låter riktigt läskigt...förstår dina känslor om att vara hemma med Hedda själv när du mår på det viset.

Hoppas du får hjälp snart, och det där med felmedecinering hade inte förvånat mig tyvärr (även om det kanske inte hjälper dina problem så mycket) men det vore ju inte första gången som nån ätit fel medeciner i massor av år. Tyvärr... :(

KRYA på dig!!! Kram!

2013-03-10 @ 23:11:40

Anonym

Jag kan iallafall garantera dig att det inte är ALS, ALS är inte en sjukdom utan en grupp sjukdomar och de symtom du har stämmer inte med någon form av ALS

2013-03-10 @ 23:47:05

Anna

Anonym: hoppas du har rätt men hur kan du veta? Det får man svar på genom neurologisk undersökning och div tester/prover. Jag är så rädd att det ska va början på ngt som ska göra mig sämre och sämre med tiden och till slut ta mitt liv. Det kanske låter överdrivet för många men för mig är det högst troligt..

2013-03-11 @ 22:28:19
URL: http://heddassyskon.blogg.se

Annika

Usch och fy Anna, lider med dig! Trist du ska behöva ha det så här. Håller tummar och tår för att det inte är nåt ännu värre och att du istället kan få rätsida på det så att det istället kan bli något bättre. Stor kram

2013-03-12 @ 19:26:16

Linda H

Känns inte alls kul å läsa att du mår så här dåligt :((
Hoppas du blir undersökt ordentligt och att det inte är så allvarligt som du tror.

KRAM ❤

2013-03-13 @ 18:31:32

Trackback

Från bättre till sämre..

Kommentera inlägget här:

heddassyskon.blogg.se