Bläää
Publicerat 2013-10-16 23:59:37 i
Allmänt
Denna jävla snurrkarusell får gärna stanna nu, ge oss ro och må bra, tack och PUNKT.
Ligger på soffan. Trött som få men så fort jag somnar in vaknar jag av andnöd. Drar efter luft och känns som nån snärjt åt strupen samtidigt som pulsen är som om jag varit på språng. Snälla låt mig få sova o vila?
Benen domnar bort och ömmar pga ryggen. Så jag gick ner i soffan, byggt ett berg av kuddar som benen får vila på.
Det kretsar runt min rygg mkt nu. Nytt läkarbesök, ny mr-röntgen imorgon kväll sen vidare till ortoped i Ängelholm. Jag måste besluta om operation själv, jag hatar att fatta beslut.
Enligt dem kan jag va döende i cancer och de kommer ändå inte fatta beslutet till mig. De kan råda mig..
Jag kan få bestående skador, nervskador som gör mig förlamad, inkontinens.. Etc.
Men opererar jag mig finns det stor risk för försämring av min ME. Kommer ligga inne och få mkt mediciner, starka mediciner som jag mår skit av. Hur påverkar det om jag nu vill bli gravid i framtiden? Samtidigt, jag vill inte bli förlamad.
Rädd för att de ska in o rota i ryggen. Vilken op ska jag välja? Steloperation eller diskprotes? Ett års rehab på en redan klen kropp? Frågorna är många..
Jag väntar också på tid från Gottfrieskliniken i Gbg. Specialister på ME/fybromyalgi.
Ja vi åker hit o vi åker dit i denna eviga karusellen!
Tuuuur jag har dig min stjärna!!! Älskar dig så!!!
Ska det räcka?
Publicerat 2013-10-07 09:07:22 i
Allmänt
Efter all feber och sjukdom sista tiden hoppas vi det håller på att vända nu.
Febern är borta men hostan består. Det får man räkna med. Tycker bara så synd om vår lilla stjärna och hostar lungorna ur sig.
Idag är det måndag, Hedda är på dagis och Foffo är tillbaka på jobbet. Jag har äntligen kunnat starta dagen med lite träning. Jag har varit så ivrig att få träna ryggen nu så den förhoppningsvis blir bättre. Det blev promenad, balansplatta och övningar med bollen.
Snälla kropp- ge mig inte en bestraffning nu för jag rört mig idag!!
Natten har kantats av en hostig tjej och ett ömt ben som oroat. Rör jag nacken strålar det hela vägen ner i foten. Tankar om operation svävar där.. Jag vill inte. Orkar jag? MÅSTE jag? Vilken op ska jag välja?
Meeen en ännu mer tankar går till min kommande födelsedag!!! Inte en aning om vad som väntar. Foffo går runt o smyger och säger att han får lyckorus av tanken på det vi ska göra!?! Nyfiiikeeen och längtar!!!!
Stort beslut
Publicerat 2013-10-01 13:46:17 i
Allmänt
Det har varit ett jobbigt år. Jag har fått min diagnos som förde med sig både lättnad men mest sorg. Vi blev gravida men miste de. Vi har kämpat men inte lyckats på nytt. Nu har min rygg pajat IGEN och min ME har gjort mig rätt dålig om jag ska va ärlig mot mig själv.
Jag och Foffo längtar och önskar så ett syskon till Hedda men långt där inne i mig har en obehaglig magkänsla spökat den sista tiden.
Funderingar kring hur mycket till jag orkar. Allt vad barn innebär. Hur Hedda har det nu och hur det KAN gå.
Beslutet är taget av mig och till min stora lättnad förstod min man och stöttar mig till 100%.
Vi avbryter härmed kämpandet att få syskon till Hedda.
Det är inget lätt beslut för jag önskar fler barn så det ibland gör ont i mig. Fast jag gråtit som ett barn över detta känns det ändå rätt, jag är lättad.
Det kan va så att vi i framtiden plockar upp där vi nu slutar men just för nu lägger vi av.
Jag måste komma på benen, hämta mig själv, fungera igen.
Vi har verkligen världens finaste dotter och med mitt tillstånd riskerar jag att bli liggandes. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag satte henne i den sitsen. Som vi har det nu har vi det supermysigt! Trots mina dippar men dem ser inte Hedda. Jag sover när hon är på dagis och resten av tiden går jag ibland på ren vilja men oftast mår jag bra. Varför äventyra det?
Jag blir 30 år om 23 dagar och vi båda anser att vi har möjlighet att utöka familjen ett bra tag till om vi nu vill det då. Just nu ska vi bara VA TILLSAMMANS! Och jag ska rå om mig själv så jag blir hel igen. Rensa ut kroppen på alla gifter och SEN tar vi just SEN..
Tack för allt pepp och alla tankar!
Jag älskar min familj, som faktiskt är komplett!
Kvällstankar
Publicerat 2013-09-27 23:06:32 i
Allmänt
Som svar på frågan som kom under förra inlägget (om vi kan tänka oss surrogatmamma eller adoption:
Det är känsligt det där, inte bara frågan utan även svaret kan va det.
Våra tankar har aldrig gått så långt som surrogatmamma. Det vill jag inte och är ganska säker på att min man inte vill det heller.
Med det sagt betyder det inte att det är ett dåligt alternativ men för oss passar det inte.
Adoption pratade vi om under försökandet med Hedda. Det är ngt vi kunnat tänka oss men just nu känns det också långt borta. I mitt hjärta har jag alltid känt att vi kommer få ett barn till men om mitt hjärta säger fel så är vi mer än nöjda med vår lilla Hedda.
Jag fick bli mamma, Foffo fick bli pappa. Vi är så lyckligt lottade! Tänk alla som kämpar för att få bli föräldrar, vi ÄR det!
Vi fortsätter kämpa med ett syskon för vi känner att vi har mer att ge. Jag vill inte upptäcka senare i livet att jag faktiskt inte gjorde allt jag kunde. Vi gör det tills vi känner att det är nog. Gränsen är svår att sätta men vi tar ett försök i taget.
Hoppas du fick svar på din fråga! :)
Nu har jag gått två veckor med denna hemska rygg.
Att inte kunna gå riktigt, inte kunna sitta och ligger jag förlänge försvinner benen för mig.
Värken i ryggen är värst men smärtan ner i benet börjar komma i kapp. Temperaturen skiftar och ibland är jag iskall i benet och efter en stund forsar det varmt blod från höften o ned i foten. Är mest rädd för bestående skador, att mitt känselbortfall på låret ska spridas till större yta. Eller att värken som går rakt igen till magen betyder att nerver och kanaler som sköter magen ska gå ur funktion.
Jag får som sendrag i höfterna, troligen för att jag går som en fiolsträng. Känns som gumpen hoppat fram i blygdbenet.. Nice hållning! :/
Pilatesboll och balansplatta är hemköpt så jag väntar bara på att smärtan ska ge med sig sen SKA jag få bukt på det!
Skönt att Foffo varit hemma med Hedda nu i två dar. Stackarn drog på sig hög feber men verkar va på bättringsvägen.
Nu måste jag försöka sova.. Tanken av att behöva gå och kissa nu gör mig förbannad, undra om jag ska skaffa kisskydd under lakanet så jag kan släppa det här utan att behöva resa mig?! Kateter? Nä inte igen.. Blöja? Luktar för mkt.. Måste nog fan.. Damnet..
Aktiv vulkan
Publicerat 2013-09-23 20:08:41 i
Allmänt
Sån är jag nu, aktiv vulkan.. Det bubblar inuti, det vandrar upp och ner mot ytan och ibland bubblar det över, det blir utbrott och visar sig med tårar.
Det känns för svårt att förklara vad vi går genom just nu. Jag ska försöka dra det utan att göra en novell..
Sommaren har gått. Vi skulle se det som en paus i allt vad barnaskapande heter. Rent fysiskt har det varit sunt att min kropp har sluppit medicinerna gällande det. Men mentalt.. Jag vet inte, sommaren har varit lång samtidigt som den alltid går för snabbt.
Mot slutet av sommaren kom en tid till Kk, äntligen. Slippa känna efter, köpa test för alldeles för mkt pengar, analyserande osv.
I fredags va jag där, den 20/9. Slutet av sep, 1,5 mån tills de stänger igen över julen.
Under sommaren har vi pratat mkt om ivf. Jag orkar inte detta mer, detta ovissa fram och tillbaka. Räcker det med 12 sprutor för att ägget ska växa? Eller närmare 40 som sist? Inte lyckas.. Igen. Nu har vi blivit behandlade i 17 månader. I en redan sjuk kropp. Måttet är rågat och jag börjar bli rädd för vilka spår det sätter i mig i framtiden. Inte bara mentalt utan mest hur mkt sjukare blir jag av detta?
I mitt huvud är ivf nästa grej för oss. MEN vi har en insemination kvar som vi får kostnadsfritt, EN. Den chansen vill min man ta, den undrar jag om jag orkar.. Vi hinner en enda behandling i höst. Tar vi insemineringen blir det ivf i början av nästa år.. Nästa år!
Jag vill ge ivf tre chanser, min man vill ge en.
Aldrig innan har jag känt sån panik över att våra chanser börjar rinna ut.
Ang mitt mående med ME så hade jag förra veckan en liten krasch eftersom jag kört på med Bakning och fix till Heddas kalas, så det va det värt! :)
Men i kraschen pajade min rygg igen. Så trött jag blir. Hade tur som hade min svärmor här hela förra veckan så jag kunde ta mina starka smärtstillande. Annars blev jag liggande.. Mitt ryggbälte, starka piller och ett jävlaranamma så har veckan gått. Ff väldigt öm i ryggen och sover mkt. Eftersom jag spänner mig mkt pga ryggen går det ut över ME som gör att jag har väldigt lite energi. Sover mkt.
Ryggen borde opereras, men läkaren tycker vi väntar tills efter vi fått bebis. Vi kan vänta sålänge jag kan kissa o bajja själv.. Låter ju jäkligt härligt! Det är nog ngt jag borde va tacksam över, att jag änsålänge sköter det själv ;)
Fan va jag klagar!! Men jag skulle ju dra livet i kort just nu..
Har dessutom fått eksem av behandlingen som jag gått med under sommaren, har fått kortisonbehandlingen nu så det känns mkt bättre.
Ja.. Där är vi nu. Tack o lov för Hedda!! Min underbara unge har hunnit fylla tre år! Hon hjälper mig så mkt, bara genom att va hon.
Igår sa hon "jag vill ha en lillebror.."
Jag svarade "jag och pappa försöker göra en!"
"Mm, men kom så gör vi en då!!"
Lilla vännen.. Skrattade gott! :) tänk om det vore så lätt.
Till anhöriga med ME/cfs
Publicerat 2013-08-04 08:59:51 i
Allmänt
Detta är en text som från början är skriven på spanska. Nu är den översatt till svenska för anhöriga till ME patienter.
Den beskriver så bra!
"Förstå mig!
Skulle du vilja förstå dig bättre på en anhörig som har Myalgisk Encefalomyelit (ME)?
• Bli inte förvånad ifall du inte ser märkbara fysiska förändringar hos oss: ME åstadkommer
många förändringar men de flesta är "osynliga" för vanligt folk. Det är inte som om vi hade
AIDS eller cancer, som så småningom uppvisar påtagliga fysiska förändringar.
• Om jag säger att jag inte mår bra, snälla tro mig! Kanske mitt ansikte inte visar några tecken
på att jag är sjuk, men det är så att ME i allmänhet inte ändrar på ansiktet: ibland uppträder
lite blekhet och något litet tecken på smärta inget mer. Dessutom så har jag varit sjuk så
länge att jag har vant mig vid att inte visa mycket av varken malaise (vag, diffus känsla av
obehag och trötthet) eller trötthet.
• När jag känner mig dålig är jag varken mycket uttrycksfull eller vänlig. Men tro inte, snälla,
att jag är arg på dig eller att jag inte vill se dig. Problemet är att jag, under dessa stunder,
inte har mycket förmåga till uppmärksamhet eller koncentration, och därför antar jag på
grund av utmattningen och smärtan "ett stenansikte" och med "få vänner". Men din närvaro
och din konversation lindrar och distraherar mig från smärtan, och dessutom, hjälper mig att
frigöra mig från känslan att "jag inte betyder något för någon" som ibland drabbar mig.
• Om jag berättar för dig att jag är "lycklig", snälla, anta inte att jag är "frisk". Jag är
fortfarande sjuk men jag kan också känna mig lycklig för att livet, trots allt, fortsätter. Det
vill säga, jag ljuger inte för dig varken när jag säger att jag är lycklig eller när jag säger att
jag är sjuk. Båda sakerna kan för mig vara sanna samtidigt. Efter att ha varit sjuk så länge,
kan jag inte begränsa min lycka till det enda målet att bli "frisk" för verkligheten är att det är
något som jag inte kan påverka, och därför har jag lära mig att njuta av andra saker som livet
kan erbjuda. Så snälla, försök att dela lyckan (utan att ifrågasätta den) som jag känner.
Dessutom, tveka inte att berätta dina problem, glädjeämnen eller sorger för mig.
• Om jag visar mina begränsningar, snälla, acceptera dem. Jag varken hittar på dem eller
överdriver. Jag skulle älska att promenera eller leka med dig, men när jag säger "jag kan
inte", är det verkligen vad jag känner. Det är sannolikt att jag kan göra lite mer än jag från
början hade tänkt, men mycket sannolikt kommer det att bli smärtsamt för mig efteråt med
mer smärta och ökad begränsning. Snälla, tro inte att det beror på en brist av tillgivenhet för
dig eller intresse för dig, eller på grund av lathet. Att lägga märke till dessa känslor hos dig
gör mig ledsen. I själva verket har jag, frustrerad till bristningsgränsen, varit tvungen att lära
mig mina begränsningar och acceptera dem, och jag måste skydda mig emot min egen vilja
att göra mer än jag klarar av.
• ME-symtomen varierar mycket över tiden och kan förändras, förbättras eller förvärras, inom
loppet av några timmar. Ifall jag lovar dig något och du inte kan räkna med mig då det
verkligen är dags, snälla bli inte förvånad, förolämpad eller arg. Jag blir också ledsen och
förargad av att inte kunna planera saker som du gör. Det ger mig en känsla av stor osäkerhet
och stor frustration.
• Tro inte att jag slutar göra saker (som att ringa dig, träffa dig eller göra dig en tjänst) för att
du är en dålig person. Det är för att ME också försämrar uppmärksamheten,
koncentrationsförmågan och minnet. Om jag glömmer bort saker som har med dig att göra,
är det inte för att du inte betyder något för mig eller för att jag skulle vilja skada dig. Det
beror helt enkelt på "dåligt minne". Det har inte med dig att göra, utan med sjukdomen. "
Översatt från Página Colombiana de la Tathcher http://www.ebmcolombia.org/fatiga/Entiendeme.htm
http://info.me-cfs.se/Filer/forsta-mig.pdf
Nyfiken på vad ME/cfs är?
Publicerat 2013-06-21 08:19:12 i
Allmänt
Här kommer en bra sida som visar det övergripande med ME/cfs som jag lider av.
Just i detta nu bloggar jag från en madrass på golvet hos våra vänner.
Ja, igår körde vi till Småland för en härlig midsommarhelg. Med för lite vila, spänningar, bilåkande etc ligger jag nu..sen igårkväll. Springer på toa och är jättedålig i magen, spannen är bredvid mig, hjärtat klappar som om jag ska lägga av vilken sekund som helst, yrsel, oro.. Varför ska man behöva lida när man gör ngt roligt?
http://www.gotahalsan.se/sv/myalgisk-encefalomyelit/
Önskar er en härlig midsommarafton!!!
Ljuva sommarkväll
Publicerat 2013-06-17 18:56:25 i
Allmänt
dont like
Publicerat 2013-06-17 08:23:00 i
Allmänt
Första veckan -0,7, andra veckan -0,8, tredje veckan PLUS 0,9!?!?!
WTF? Hatar att se det när jag tycker jag kämpar. Skit och mööög. Nu kommer midsommar också vilket innebär lite alkohol, god mat etc. Självklart har jag ett val men det är alltid jobbigt att vistas runt godiset när man inte får nalla.
Igår va en skitdag.
Idag tar jag nya tag igen. Promenerade rundan med musik i öronen och vill inte stanna när jag börjat gå, men måste, jag måste ta det lugnt, jag blir arg.
Vill ta ut mig rent fysiskt, känna att jag svettas och att jag KAN göra ngt åt denna icke godkända kropp.
Lite styrketräning blev det ändå, att jag inte lär mig. Detta med acceptans, hur länge ska man behöva träna in det innan det sitter?
När ska jag lära mig att det kvittar vad alla andra tycker, hur alla andra ser ut och när ska jag sluta pressa mig själv att bli bättre/snyggare/smalare/mer harmonisk? Verkar va en elak rundgång som bara slår till mig gång på gång.
Ibland önskar jag att jag va sådär naiv, tro att jag är odödlig och inte ha varit med om ngt jobbigt alls i livet. Bara flyta på och tro att allt ordnar sig. Va egoist och bara göra saker för mig själv.
Jag fick en kommentar häromdagen. "Gör som vi sluta tänk på det och bli gravid!"
Jag vet att personen i fråga inte menade ngt illa och det är en jättefin tjej! Men jag känner bara "ni skulle bara veta.."
När vi fick hedda beslutade vi att inte skydda oss mer. Vi ville ha ett syskon till Hedda. När Hedda blev 15 månader hade inget hänt och vi började försöka mer intensivt. Det pågick sen i 6 månader och vi sökte för hjälp igen. Då tog jag hormonstimulerande i 5 månader som bröt ner mig sakta men säkert. Det gav ingen effekt. Gick över till stimulering i sprutform och har nu stimulerats med det i 8 månader. Ingen effekt, mer än att min kropp tog ännu mer stryk.. Jo, gravid med tvillingar som vi förlorade. Vilket resulterar i 15 månader av "inte tänka på det" och "13 månader med stimulering"
Nu har vi EN stimulering kvar, sen väntar IVF som vi inte har råd med. Det betyder inget barn.
Under hela den här tiden har vi haft en grym inställning ska ni veta, vi är jävligt grymma! Vi lever, vi njuter, vi träffar kompisar med bebisar och känner ingen som helst bitterhet mot nån annan. Vi kämpar, har inte låtit det nå oss. Men ni ska veta att när en sån kommentar kommer som "Släpp det" eller "Ni är unga än" eller "jag tror ni tänker för mkt" vill jag bara skrika ut att de inte har nån aning om hur det känns. VI är i VÅR situation, inte er. Vi har varit enastående i en situation som många andra hade kriverat i.
Inte nog med att försöka skaffa barn är en bergodalbana i sig. Man ska proppa i sig hormoner i form av egna injektioner dagligen, ta en annan medicin morgon och kväll, ta en spruta extra för att ens få ägget ut sin lilla puppa. Medicinerna gör mig om än tröttare, illamående, magont, deppighet, ångest. För att inte tala om vilken törn ens sexliv får. Har man sex för ngt annat än producera? Nån annan gång än när "sex-och-skaffabarn-klockan" ringer? Man tappar sugen, man är ledsen. Man är hoppfull, man försöker glömma, man blir påminnd. Ibland gör det ont in i märgen så mycket jag vill ha ett barn till.
Visst, vi är "unga" än men jag orkar inte med BEHANDLINGEN! Utan den kan vi inte bli gravida, jo jag vet för vi har gått genom grundling utredning.
En sak till, detta är andra omgången i vårt liv som vi gör detta. Fattar ni? Ibland bryter man ner lite och vill bara skita i allt. Inte ha fler barn, bara sluta. Ge mig ro.
Nu har vi det i sommar. Och jag tänker bara på att vi ska få vår sista -SISTA - behandling i höst.
Just nu är jag mer ledsen över allt än jag varit under hela tiden. Jo jag var mer ledsen när vi förlorade tvillingarna men det kändes annorlunda.
Nu kl 10:00 är det dags för psykiatrikern. Prata lite om sjukskrivningen. Känner inte för att prata om det. Men jag måste, som med så mkt annat...
0,7 kg
Publicerat 2013-06-03 10:03:04 i
En vecka har gått och vågen visade -0,7 kg imorse. Självklart känner jag "inte mer?!" Men påminner mig själv om mina förutsättningar. Då är jag nöjd igen, nöjd att det iaf pekar neråt och inte uppåt.
I fredags hade jag och Hedda tjejkväll. Började med att åka till kiosken direkt efter dagis och köpte glass. Där satt hon o njöt "taaack mamma!" Gullunge!
Sen åkte vi hem och fyllde hennes lilla pool, lek o plask. Till kvällsmat blev det korv och makaroner på terassen, som picknick direkt på golvet. Hon fick läsk, så lycka! Efter bad, saga och sång somnade hon som en stock.
Själv tog jag ett glas vitt och sjönk ner i soffan. Foffo va o grillade med jobbet.
Lördagen va tung. Hedda vaknade 3:30 och ville gå upp. Efter en timmes försök att somna om gick hon o jag ner. Sen e jag Sabbad resten av dan..
Igår va vi på dop! Fina Walle fick sitt namn. God mat och trevliga människor. Synd att jag mår som jag gör. På vägen hem sa Foffo "du behöver inte säga ngt, jag ser hur du mår.."
Jag lyckas visa upp min pigga sida så jag tror ingen märkte. Väl hemma somnade jag som en stock och va väck resten av dan... Gjorde pannkakor med Hedda som hon önskade. Gi-variant. Då kunde jag med mumsa! :)
Dags att vila, ryggen säger det..
Jobbar på
Publicerat 2013-05-29 20:27:38 i
Såhär ser mitt snaks ut nuförtiden :)
Hellre än inget!
Jobbig kväll..
Som det brukar
Publicerat 2013-05-27 19:00:22 i
Ännu en gång har stormen lagt sig och man accepterar läget på nytt.
Jag frågade om foffos känslor efter ännu ett misslyckat försök. Han svarade att han inte blir så ledsen längre, så som han blev förr, just för att han tappat hoppet att vi ens kommer lyckas. Inga förväntningar längre, det är så sorgligt tycker jag. Tänk att det går så långt att hoppet glider ifrån en.
Nu blickar vi framåt igen och ser en härlig sommar runt hörnet. Småtripper är inplanerade och semestern ska mestadels spenderas hemma. Fixa i vårt älskade hem och bara vila oss.
Lalandia blir det tre dar men det är också allt under semestern.
För ett tag sen bestämde mig mig för att satsa på mig själv under sommaren om vi inte lyckades bli gravida.
Idag började den resan. Vågar knappt säga det, men jag SKA!!
Vill gå ner 14 kg men är supernöjd med 10.
Startade dagen med promenad. Det va skönt. Nu måste jag vänta två dar o se hur kroppen reagerar på det, kan jag förlänga rundan eller kanske korta ner? Ikväll är jag iaf aptrött... Kan bero på att jag inte är riktigt kry än.
Nu-soffan
Slut..
Publicerat 2013-05-25 22:41:15 i
Mensen är kommen, 3 dagar för tidigt. Hellre det än att gå och undra..
Over and out
Tankarna värmer!
Publicerat 2013-05-24 19:34:30 i
Ni är många som tänker på mig/oss, det värmer oss otroligt!!
Hedda har varit hemma hela veckan med-håll i er- fyra nya kindtänder och allt vad det innebär, feber, snooor för tre till, ont i örat, ögoninflamation, värk i lederna så hon grät hela nätterna, ont i halsen. Tror jag fick med allt?
I tisdags fick jag mitt så ons och tors har Foudil vabbat, jag e ju trots allt 100% sjukskriven. Tur mamma hjälpte mig i tisdags och idag.
Jag fick feber, ont i halsen och hosta. Har ff allt utom feber, ligger strax under 38 men innan dess kallas det ju inte feber.
Idag=migrän.. Inget hjälper. Lite bättre nu ikväll tack o lov.
Vid den här tiden, för fyra månader sedan visste vi att jag va gravid. 10 dar efter ägglossning och 12 efter ägglossningssprutan.
Nu...negativa test. Och jag känner min kropp. Det har inte tagit sig.
Jag tänkte vänta skriva om det i bloggen tills mensen kom men vet att många av er ivrigt vill veta också.
Det är ju inte kört än men som sagt, i flera år har vi gjort detta, och jag vet.. Och jag är besviken, tom.. Vill så gärna, men det går inte.
Vi hade sex och inseminering EXAKT som sist, med samma antal timmar i mellan, samma dagar. Men det är såklart inte avgörande. Det handlar mest om att gripa efter halmstrå, testa allt för att man ska veta att man gjort allt man kan själv.
Sist pratade vi om ivf. Har ett försök kvar med inseminering, i oktober...tänk, OKTOBER? Jag vill inte längta till hösten, jag vill ha sommar med allt vi ska göra och njuta av.
I vilket fall, de har samarbete med en klinik som är "billig", då kostar det ca 17000. Mmm, det va ju billigt.. Men billigare än 30000 som vi fick veta först.
Inte tänka på det nu.. Nu inväntar jag mens. Deppar några dagar, tar sen nya tag och njuter av VÅR fina sommar!
Tack igen för ert stöd!
Ps. Kom gärna och hälsa på imorgon på näsby if's loppis. Jag står och säljer, en del jag sytt! Hoppas bara migränen släpper.. Ds
Min lilla sjuka
Publicerat 2013-05-21 03:51:16 i
Hedda är sjuk. Dunderförkyld med feber, snoooor i mängder, igenvarat öga, ont i sina små ben, 3 kindtänder på väg OCH tydligen ont i örat! Hur mkt kan man få på en gång? Lilla hjärtat..
Ögat undersöktes igår. De tror jag har ögonmigrän. Konstigt ord.. Jag har ju huvudvärk typ var och varannan dag men det har jag vant mig vid. Värktabletter och bita i hop, typ.. Men huvudvärken och min synstörningar är typiska migräntecken, och aura. Aldrig hört talas om aura, klart jag skulle ha det då. Skönt att det dock är helt ofarligt! Men jobbigt..
Är idag på dag ägglossning +7, sprutan +9. I slutet av veckan vet vi.. Jobbig väntan.
Tack för era tumhållningar!!!
Ps, pundarögat på bild, fick droppar som vidgade pupillen, såg ut som ja att jag tagit nån olämplig substans! Ds
